För varje dag som går planerar vi för en framtid med Wilda. Farligt??? Borde vi sakta ner och fortsätta ta en dag i taget?? Vi vill ju ta en vecka i taget.Snart hoppas vi kunna ta en månad i taget. Men vågar vi det?
Vi har planerat för julafton. Vi ser inget annat än att Wilda faktiskt får uppleva sin första jul. Men när vi senare då tänker ett steg längre så tror jag att det oxå blir den enda. För det är så statistiken ser ut. Wilda borde inte finnas. Hon borde inte känna, inte utvecklas och absolut inte känna. Men här står vi nu. Med en prinsessa som alla som träffar henne bara måste älska. Hon har börjat "jollra". Pratar med sina arnmar och händer. Är en riktig "dramaqueen" och älskar att busa med assistenterna. Kel o mys är såklart det bästa.....helst med mamma. EN riktig liten mammagris ;-D
Mirakel??? Utan tvekan!
5 kommentarer:
Man ska leva en dag i taget, men man måste också kunna planera lite utan att tänka "tänk om". Titta på Love, stoooor kille=) Hoppas ni får en underbar jul och bra dagar fram till dess. Det hoppas vi på! KRAM
Har följ din blogg länge men inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Jag och min sambo fick beskedet via ultra och fostervattensprov att vår dotter hade t13, att hon hade 2 stora hjärtfel samt att ca 40% av hennes celler var skadade... Vi förlorade henne i vecka 22+2. Världens sötaste... vi lät dom obducera och man såg då att hennes organ inte vuxit som det skulle.
Känner mycket med det du skriver, ibland känns det som man själv velat säga det...
Givetvis känner vilda, hon utvecklas till sin egen person. klart hon känner när ni tar i henne ger henne kärlek och omtanke. håller med ovanstående som kommenterat. Ta en dag i taget men vågar även planera framtiden. Med den kämparglöden vilda har så kommer hon ge er många dagar till vilket jag hoppas och håller alla tummar för. Jag hoppas ni får en härlig höst, trevlig adevent och en underbar jul.
Mvh Helena
Kommer ihåg första julen med Love. Jag plockade fram allt julpynt så glatt men så kom tanken- har vi Love kvar när de ska tillbaka till garderoben? Nu närmar sig den tredje julen med honom och "de där" tankarna kommer inte så ofta längre.
Ibland kan jag önska att jag visste när det är dags, känns som det hade varit enklare. Men vi får fortsätta ta en dag i taget och glädjas åt våra små. Att just vi fick de starka som orkar leva.
Man blir glad ända in i hjärteroten av att läsa dina rader. Att Wilda utvecklas så fint och att ni har framtidstro, underbara ord :)
Tänk tillbaka på detta dagar det är mindre lätt.
Massor av kramar från Lena nere i Örkelljunga
Jag tycker ni gör helt rätt som vågar planera lite framåt! Jag tror att man kan både se framåt och ta tillvara på de dagarna man har just nu. Hoppas ni får en mysig jul tillsammans allihopa i familjen!!!
Skicka en kommentar