lördag 13 november 2010

Idag mår jag bättre.

Idag är en bättre dag. En mindre dålig dag. Wildas syskon mår toppen och är på bästa bushumör och jag och älsklingen mår bra om än trötta. Det är våra helgnätter så det är tre dygn utan för mycket sömn. Men vadå då...vi är glada och barnen är glada. Mer kan vi inte begära.
Vill såklart säga tack till alla er fina människor som skickat fina peppande omtänksamma mail, kommentarer och sms. Har inte orkat svara. Men det har betytt mycket för mig ska ni veta. Och DU som är så ofantligt korkad som tror att jag skulle ta livet av mig för att jag skrivit att "idag vill jag inte leva"- Du vet INTE vad ett liv under den press vi lever i och under innebär för oss alla. Vet av erfarenhet att DU mått så dåligt att du DIREKT uttalat att du vill ta livet av dig inför din dotter. Jag har inte ens varit i närheten. Men för den sakens skull önskar jag ibland att jag fick försvinna för ett tag.....för ibland kan jag tala om att det blir alldeles för mycket. Jag är öppen, ärlig och ger så mycket av mig själv och mitt innersta här i bloggen. Hur det tolkas får stå för er.

För Wildas del så är det ju fortfarande krångel med magen. Skitmage säger jag....och den osäkerhet vi kännt angående stomi tidigare är helt bortblåst nu. Wilda SKA opereras. Hon ska inte lida mer.

Ikväll ska vi ha pyjamasparty med barnen. Vi ska bädda ut med madrasser i hela vardagsrummet och titta på film och mysa hela natten. Vi har köpt en chokladfontän som vi ska gotta oss med ;-D
Riktigt familjemys som alla ser fram emot. Bilder kommer såklart. Lilla Wilda kanske borde få smaka på lite god choklad??!!! Vem vet...hon kanske vill ha mer.

Kram på er alla finaste!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ni hittar alltid ljuset i mörkret, man kan bara beundra er, och vad mysigt jag vill också vara med.....pussar i massor.mormor

Bettan sa...

Skönt att se att du mår lite bättre. Inte konstigt att du önskar dig bort, i er situation hade allt annat varit obegripligt.

Kan ju egentligen inte uttala mig om stomioperationen, har ju ingen kunskap om det, men tror ändå att ni gör rätt. Jag vet av erfarenhet hur mycket energi ständig smärta tar från kroppen. Och kan en stomi ta bort Wildas smärtor, eller göra dem mindre, är det värt det. Det tar så mycket kraft att ha ont..

Och med risk för att få nya mail från din "anonyme" följare, så säger jag bara att stå på dig. Ni ser hela tiden till barnens bästa, och det är det som gäller. Att hela tiden slänga sin privata skit i dina gästboksinlägg visar ju bara på den låga nivå han håller...
Vi som följer dig har mer vett än att bry oss om vad som eventuellt skett i ert tidigare liv. Det som gäller är ju vad hur man lever nu. Och att man lär sig av erfarenheter. Att du är en god mor tvivlar jag inte på, det framgår ju på annat ställe oxå.

Chokladfontän!? Åh så gott det låter! :D Hoppas ni fick en härlig kväll tillsammans!

Kramar från chokladmonstret ;)

Anonym sa...

Mmmmm för en riktigt MYSIG kväll till er alla!!!!!
Drar en lättnadens suck då jag ser inlägget.
Känns som en strimma ljus sken in i mörkret.
KRAM från Helen

Paula sa...

Hej!
Har läst din blogg ett tag. Men nu så tyckte jag att jag borde skriva några rader.Vi har en liten kille på tre år som inte kan krypa, gå, prata eller äta själv. Vi vet inte än vad Theo drabbats av, men han har inte så stort behov av sömn. Vi har tyvärr fått kämpa med allt och alla för att Theo ska få den hjälp och vård som han behöver. Ja du vet man skall bråka med alla och det hjälper inte alla gånger. Min man kommer från Örkelljunga och jag trodde att man fick bättre vård där nere, så vi har pratat om att flytta ner. Men jag känner igen när du skriver "jag vill inte leva längre" så har jag känt många gånger eller att jag bara vill öppna dörren och gå, men jag vet inte vart. Sen kommer dom andra familjemedlemmarna i andra hand för Theo kräver att vi ska vara med honom 24 timmar om dygnet. Det är så lätt för dom som inte sitter i samma båt att tycka och tänka, men man får inte ta åt sig. Idag är det vi, imorgon kan det vara dom.
Önskar er en trevlig Lördag och vad sugen jag blev på efterrätt.
Kram/paula