fredag 12 november 2010

Ny dag

Men hade helst inte vaknat. Fruktansvärt att känna såhär...
Känner mig ensammast i världen. Vill bara fly men har ingenstans att ta vägen.
Stark?? Ja det har jag kanske varit. Hållt ihop familjen, försökt se till så att alla runt om ska må så bra det bara går. Sedan blir man själv "sparkad och nedslagen" av ord som jag aldrig kommer glömma eller ens förlåta. Och den som står tyst kvar och vänder mig ryggen är den som borde funnits ddär mest.
Men nu vet jag vart jag står.

Jag är ensam. Så fruktansvärt ensam......

7 kommentarer:

Katleen sa...

Uschje Nilla, jag läser din blogg så mycket och har jag vet att du är stark, men för att vara stark måste man ibland få kunna vara ledsen, skrika gråta!! Jag bor tyvärr inte i Sverige! Men hade jag haft chansen hade jag hoppat in oss dig bryggt kaffe åt dig och lekt med dina barn åt dig, så du kunde få en stund själv! För man måste få ha egentid, man måste kunna vara lugn och försöka känna "lycka" (vilket är annorlunda för var och en) Så att man kan ge det till sina nära och kära! Jag blir så arg på den personen som har svikit dig!!! VARFÖR!? Grrrrrr

Stor STYRKE kram!
Katleen

Anonym sa...

Har varit iväg hela veckan så det har varit massor att läsa. Åh om jag bara kunde göra något.
Saknar er, kramar er!
Annica!

Emelie sa...

Du klarar det Nilla. Rensa bort dumma tankar och skit i dem som gör dig besviken. Jag vet att det svider men nöden visar vännen. Kämpa vidare och försök hitta något positivt att fokusera på. KRAM

Felicia sa...

du är inte alls ensam, dummer <3

Anonym sa...

Hej,
Ensam är du inte, vi finns här även om vi aldrig träffats och kanske inte heller någonsin gör det men det finns en härlig skara människor som tänker på er varje dag!

Jag skickar över en massa kramar fulla med styrka och kraft! Jag har en son med språkstörning och koncentrationssv. och ev svag begåvning. ÄVen mina dagar kan kännas nattsvarta ibland men det är ingeting mot vad ni tvingas gå igenom och besluta om.

Andas, försök att leta efter något positivt att fokusera på och kämpa vidare!

Vi finns här hela högen även om vi bor långt bort och inte kan komma över och hjälpa till!
Styrkekramar
Linda

Anonym sa...

STYRKEKRAMAR!!
från Veronica

Anonym sa...

Bästa finaste Nilla!
Blir så brydd och oroligt. Men inget, INGET jag känner kan ju ens en gång vara en bråkdel av allt du upplever inom dig.
Och bara så du vet är det bara att ringa om du vill prata av dig.
KRAM från svägerska/faster Helen