söndag 21 november 2010

Snart

Snart firar vi vår första jul med Wilda. SKa vi hinna? Blir det isåfall den enda?
Snart ska vi fira Wildas första födelsedag.Får jag ta dem där korten som jag tänkt göra ett album av? Med alla nära och kära som ler och skrattar.Lyckliga bilder. Lyckliga minnen.

Vi mår bra nu.Inte så att vi kan slappna av och känna att allt är frid och fröjd. Men vi har funnit oss i de roller vi blivit tilldelade.Hittat en balans i oss själva och vardagen som fungerar. Lurar vi oss själva? Ja troligen...men det gör vi för att orka genom varje dag. Vissa dagar är bättre än andra.

Jag är lycklig med min familj. Skulle inte vilja byta bort en sekund...men att varje dag få ta del av någon annans "normala" vardag ger mig tillfredställelse. Att höra en vän som klagar över att hon inte hinner stryka sin tvätt får mig att le.Inte som innanbli vansinnig och känna att dem borde vara tacksamma.Bara tillfredställelse och lite lugn. Det finns en normal värld därute. En sådan som jag glömt fanns. En sådan vardag som jag själv bara fölr 10 månader sedan befann mig i. Någons verklighet....en annans drömliv....eller mardröm.
Har varit där själv.Klagat, gråtit och räknat till tio mer än en gång. Nu är jag HÄR. I en vardag som jag blivit vän med. En vardag som gjort mig starkare.Mer verklig än tidigare. Har hittat mig själv. Många frågetecken har blivit besvarade men många frågetecken har också tillkommit.
Är jag självisk när jag säger att det finns mer positivt som kommit med det negativa? Wilda har tillfört mer än vi någonsin kunnat drömma om. Vi önskade oss inte ett sjukt barn.Vi önskar ibland alltför ofta att WILDA skulle få vara frisk och slippa lida. Men lider hon? Jag skulle aldrig vilja byta bort Wilda. Om jag får ett år med Wilda som hon är eller ett livslångt liv med henne som frisk skulle jag välja ett år med Wilda så som hon är född och skapt.För det hon lärt oss skulle hon aldrig som frisk kunnat lära oss under en livstid.

Tack NÅGON för att vi fått Wilda...för att vi fått äran att lära känna henne och får möjligheten att vara en del av hennes liv.

2 kommentarer:

Bettan sa...

Blir så glad när jag läser det du skrivit! Att du orkar hitta balansen.
Inte är det att lura sig själv, det är att acceptera det man inte kan ändra, och njuta av det man har.
Det är stort!

Kram

Anonym sa...

Härliga ord.
Visst kan man tycka att vardagliga saker inte har så stor betydelse men vi alla är olika och tur är väl det //kram