Igår kväll var vår prinsessa på väg långt från oss. Trodde hon skulle få sina vingar och flyga bort från oss. I 10 lååånga minuter var hon livlös. Alla dessa tankar. Alla dessa känslor.
Går inte att beskriva.Vill inte.Orkar inte.
Ja vi vet att hon ska gå bort. Men den vetskapen gör inte det mindre smärtsamt.
Hela natten har varit besvärlig för henne och idag mår hon dåligt. Vart detta leder lär vi snart bli varse.
Varför????
19 kommentarer:
Ja dagen kommer ju faktiskt att komma , ljuger om jag säger vet hur ni känner men lite iaf
trodde min pappa skulle lämna oss vid tillfälle innan han faktiskt gjorde det ,ok endast 20-30 minuters skillnad // kram till er o ni är otroliga människor eller sådan man är med sina barn man bara måste härda ut
Åh nej,
kämpa Wilda kämpa!
Det väntar ju ett-årskalas!!
Goa fina lilla sagofe,
ta ej emot vingarna ännu du har så mycket kvar att lära mig o din familj vill ha dig kvar...
Fast...när tiden e inne reser du nog,
:( Fina lilla du Kram Veronica i Stöde
Usch, vad otäckt för er. Visst vet man vad som komma skall men det kan man aldrig förbereda sig på. Tänker på er och hoppas hon snart piggnar till. Många kramar
Kan inte göra mer än att skicka styrka och energi till både Wilda o er... Det var inte dags i går helt enkelt, änglarna bad henne gå tillbaka till er och finnas för er en stund till.
Kanske hon låter er känna in hur det kommer att bli för att ni ska vara lite mer "beredda" på känslan när det väl är dags?(nä jag vet, man kan inte förebereda sig för den värsta stunden).
Sköt om er o pussa o krama Wilda så mycket ni kan. Hon vet att hon är älskad och det är värt allt i livet.
Kram från Lena nere i Örkelljunga
kan bara skicka styrkekramar till er
Styrkekramar! Ni klarar detta även fast det är otroligt tungt!
Kom igen Wilda...kom igen!! jag skänker alla mina tankar och kraft till dig och din fina underbara familj. Vill att du ska fylla år...kom igen. jag känner er inte, men har så mycket gemensamt ändå. Jag fyller ju år i närheten av dig...kom igen Wilda...du fixar det. Det är inte dags nu..inte dags....usch jag gråter, vill så gärna göra något för er alla...
söta vackra underbara Wilda....jag vill läsa att du mår bättre nästa gång och att du får uppleva din stora ett års dag..inget annat...du lilla kämpe..liite till...
Skickar styrke kramar till er!
Vi kan väl höras Nilla när det lugnat ner sig:
Skrivit ett meddelande på FB men du har inte svarat.....
Kram Linda Knäred
Men lillsnoffsan...
Tänker på er och hoppas Vilda inte tänker flyga sin kos ännu.
Kramar!
Styrkekramar till er....ni är i mina tankar....
Kram Anneli
Hej!
Skickar er massor av styrkekramar. Har följt din blogg ett tag och det är gripande hur ni har det. Hoppas att lilla Wilda får fira födelsedag ihop med er.
Det är mycket energikrävande att varje dag vakna upp och undra om det är den sista dagen som man får vara tillsammans med sitt sjuka barn eller om man får fler dagar. Det är en fruktansvärd oro. Jag tror att jag mest var rädd för ovissheten, om hur livet skulle bli utan mitt lilla minsta barn och det går ju aldrig att förbereda sig, trots att man på ett sätt sörjt sedan den dagen man fick reda på om den obotliga sjukdomen. Min lilla tös blev en ängel i slutet av november efter att ha kämpat ett år o tre månader mot en hjärntumör. Jag, hennes pappa och två storasystrar försöker varje dag att härda ut i vår nya situation, men allt är väldigt konstigt, tomt och fel.
Jag tänker på er och er lilla kämpe. Kramar Camilla
Det är inte dags , Wilda. Fina Prinsesse. Du har vekligen berörd mitt hjärta :-) Styrke Kram Betina
Kan bara skicka styrke kramar till er allihopa...
Det är inte dags ännu lilla Wilda du har berört hela vår familj..
kram
Skickar en massa styrkekramar!
Hoppas verkligen att hon får uppleva sin födelsedag!
och kämpar vidare långt efter det.
Tänker ofta på er!
Kram
Massor av kramar och tankar till Wilda och hela familjen.
Wilda, du har rört vid mitt hjärta och jag hoppas din familj får ha dig hos sig ett tag till
Kramar
Vill så gärna ringa er men vår andra dator har kraschat så jag kommer fortfarande inte åt mailet med era nya nummer. Kan bara skicka en hälsning och kram så här! Vi tänker på er!
/fam. Runesson
Vet inte vad jag ska skriva känner bara att jag vill skriva något. Jag känner inte er, halkade bara in på bloggen av en slump. Ändå blir jag så tagen av lilla Wilda. Önskar så att hon ska få den operation som hon behöver, att hon ska slippa ha ont den lilla tid som hon får vara här mer er.
Hälsningar från Annika i Umeå
Alla ska vi den vägen vandra, in igenom pärleporten hos st Per.
Jag beklagar :( hoppas hon får uppleva sin första födelsedag :)
Kram Theo kämpe
Skicka en kommentar