Fick en kommentar om att jag skulle vara tacksam för den HJÄLP vi får gällande assistenter. Vaddå tacksam? Förstår verkligen inte. Ska jag vara tacksam för att någon vill arbeta med min dotter? Ska jag vara tacksam för att någon som får betalt för att vårda min dotter sköter sitt arbete???
Det är väl en självklarhet, eller?!
Om ni som har barn lämnar era barn på dagis förväntar ni väl er att dem tar hand om era barn på bästa sätt?! Inte springer ni och är TACKSAMMA för att dem faktiskt gör det? Vill inte tänka så-Att jag ska behöva vara tacksam för att vi får hjälp.Borde vara en självklarhet.Men jag kanske är naiv..............
Jag är tacksam för att vi fått så BRA assistenter.Men inte för att dem sköter sitt arbete som dem får betalt för.Dem kan vara tacksam för att dem får ÄRAN att arbeta med vår dotter. Det känns bäst i mitt mammahjärta att tänka så. Annars känns det som att jag ska vara tacksam för att ett barn som Wilda är egentligen inte värdigt att tas omhand...löjligt att känna så kanske...men...
Vad gäller föregående raderat inlägg så gällde det ett problem vi nu har i arbetsgruppen. Tog bort inlägget då jag skrev det i ilska och inte vill såra någon eller heller skapa en extra konflikt. Men när EN assistent ställer till det för 11 andra assistenter blir det ett stort och jobbigt problem som drabbar både Wilda, oss som familj samt alla andra assistenter och deras familjer.
Jag är trött och utsliten som mamma då jag faktiskt inte enbart har WIlda utan även sex barn till varav fyra med en man som jag har en stor konflikt med sedan jag lämnade honom 2003. Vi går inte bara igenom en kamp med Wilda och vår anorexiasjuka dotter utan vi går även igenom utredningar och vårdnadstvister etc gällande mina fyra barn sedan innan. Detta tar hårt på krafterna. Att försöka läma något svårt bakom sig var svårare än jag trodde då det förflutna inte vill släppa taget om mig.
Men som jag skrivit tidigare får man inte mer än man klarar av.Allt har en mening.....Vi är utvalda för att vi orkar. Kärleken övervinner allt. Mina barn är mitt allt och finns absolut inget jag inte skulle göra för dem.
Vissa av er har ju fått utstå lite från mitt förflutna bara genom att läsa min blogg. Bara det talar för sig själv.
Men jag är stark och övervinner det mesta. Definitivt mitt förflutna.
Vår älskade dotter föddes med kejsarsnitt i v 35+3 den 23 / 1 2010. Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Den 28 / 1 fick hon Diagnosen Full Trisomi 13. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid ......Hon är vårt mirakel.
8 kommentarer:
Hej!
Jag tror så här. Att man kan visst vara tacksam och uppskatta någon anställds arbete även att de får betalt för att göra det! Det är skillnad på hur man utför sitt arbete. En person kan utföra sitt arbete korrekt liksom en annan också gör, men det kan ändå vara stor skillnad på hur de gör det... Antar att ni är någon form av arbetsledare/chefer för gruppen varken ni vill eller inte och då har ni ett stort ansvar för att assistenterna ska trivas och få bekräftelse. Kram Terése
Självklart uppskattar vi det fina arbetet som assarna gör med och för vår dotter.Utan tvekan. Har svårt att förklara det där med tacksamhet.Mest en känsla som om att vi ska vara tacksamma att någon ens vill ta hand om vår dotter. Som sagt svårt att förklara så lämnar det där.
"Får" man lämna en kommentar fast du sa att du lämnar..?
Hur som helst så förstår jag inte hur man inte kan känna tacksamhet?? Jag är galet tacksam för att det finns människor som väljer att jobba som vårdpersonal som ser till mig när jag blir sjuk, bilreparatörer som jag kan lämna in bilen till, affärsbiträden så jag kan handla mat, för att inte tala om bönder som producerar det jag äter, att folk väljer att jobba som polis och brandman inom barnomsorgen, som begravningsentreprenör. Känner att jag kan räkna upp vartenda yrke som finns! Tycker inte att man kan ta för givet att "När jag behöver hjälp så ska det bara finnas någon som hjälper mig!!".
Däremot kan man absolut begära att den som valt ett visst yrke också sköter det, där ska man inte gå och ständigt behöva visa nån form av tacksamhet!
Så ni "bör" absolut vara tacksamma för att det finns människor som vill, och kanske framför allt klarar av att jobba med Wilda, men när de väl är på plats så ska ni ju inte ta annat än att de gör sitt jobb! Så det är självklart att Wilda är "värd" att tas om hand, lika mycket som nån annan är värd det, men att ta för givet att det bara ska finnas nån som ni kan ge äran att få ta hand om henne, jag tycker inte riktigt att det fungerar så.
Ta hand om er alla!
KRAM
Det kommer inte bara in personer här och börjar arbeta med vår dotter. Dem handplockas och vi har valt ut guldkornen. De personer som passar bäst just här i vår familj och för Wilda. Betyder inte att de som inte valts är sämre människor utan att dem helt enkelt inte passar just här. Vad jag menar med det här med att jag inte ska behöva känna tacksamhet är den känslan som JAG får och känner inför ordet i sig. Jag väljer att inte känna tacksamhet för att någon tar hand om vår guldklimp. Jag väljer att uppskatta de personer som gör det och arbetet dem utför. Väljer att låta dem mysa, kela och få njuta av min dotter. Väljer att dem är värda och kan klara av det som borde vara jag som gav Wilda men inte kan pga omständigheterna.
Vill inte hänga upp mig på orden men kan som sagt inte hjälpa vad jag känner när jag tänker på ordet tacksam i detta sammanhang.
Jag är tacksam för att vi har 7 underbart fina barn. Jag är tacksam för att det finns människor som utan egen vinning bryr sig om andra människor. Jag är tacksam för att Wilda valt just oss som hennes föräldrar.
Jag UPPSKATTAR de människor som vågar, kan och vill hjälpa oss i arbetet med Wilda.
Att inte tvunget vara tacksam att assarna arbetar med Wilda pga att det känns som det gör betyder inte att jag är otacksam.Väljer bara helt enkelt att uppskatta istället för att tacka.
Men herregud nu måste jag faktiskt stötta Wildas mamma. Hon ska väl för sjutton inte behöva känna vad vi i dagligt tal kallar tacksamhet varje dag för att Wilda får "hjälp". I ordet tacksamhet lägger man ju ofta en betydelse att man inte kan ta saker för givet. Jag tycker KLART att man i välfärds-Sverige med vårt skattesystem ska ta för givet att barn med kroniska sjukdomar/svåra diagnoser som har helt andra förutsättningar än andra barn ska få leva ett värdigt liv, med vilken hjälp det nu innebär!! Hon uttrycker det ju så bra - då ska väl alla som lämnar barn på dagis vara lika tacksamma då? Förstår alla vad Wildas familj går igenom? Nej, jag tror inte det.
Jag tror vi alla menar samma sak men hakar upp oss på ordens innebörd, det känns lite så när jag läser vad vi alla skrivit.
Även om jag är TACKSAM för att det finns folk väljer att arbeta som t.ex. då "dagisfröknar" (alla vet vilken yrkeskategori jag menar när jag säger så) så att mina barn kan gå på dagis så är det ju inte så att jag bockar och bugar varje dag när jag hämtar och lämnar dem. Och anser jag att någon gör fel så är jag inte den som låter det passera i första taget.
Självklart ska sjuka och funktionshindrade ha hjälp och stöttning, men någon ska ju faktiskt även göra det, någon ska vilja ha jobbet, någon ska lägga ner hela sin själ i jobbet. Och det är det jag i så fall känner att man bör vara tacksam för. Vår kommun skriker efter personliga assistenter för att människor har rätt till det, men trots rätten så är det brist på dem, för att få vill jobba som det. Jag är som sagt "tacksam" för att de flesta yrkesgrupper finns, alla hjälper de mig på något sätt i vardagen, men jag tar inte personalen på Ica i hand för det.
Jag tror vi bara laddar ordet tacksam lite olika. Jag väljer tacksam, du väljer uppskatta.
Och "Wildas mamma" ska absolut inte försvara sina tankar och känslor, du ska vara så öppen och rak som du är, det är därför jag gillar din blogg!! Och all heder till dig för att man "får" ifrågasätta och att du försöker förklara närmare. Och vem har påstått att någon förstår vad ni går igenom...?? Inte jag i alla fall...
Hej! Kom in på den här bloggen av en slump!
Jag ville bara säga hej och du har en fin blogg!
Du har ett äkta lejonhjärta och du har nog en fina plats i guds stora hjärta! Det känns nog absolut inte så. men du ska bara vara den starka lejoninna du är så ska du se att allt kommer bli jättebra! För er alla.
Massa torsdagskramar
Mona
haha är det ingen som fattar vad wildas mamma menar? hon menade att HON KÄNDE SIG KRÄNKT FÖR ATT NÅGON HADE SAGT ATT HON SKA VARA TACKSAM ATT NÅGON ENS VILL RÖRA, JOBBA, TA HAND OM HENNES DOTTER! VARFÖR SKA HON VARA SÅ JÄVLA TACKSAM? ETT ARBETE ÄR ETT ARBETE.. SÅKLART ÄR HON JU TACMSAM FÖR ATT HON FÅR HJÄLP. MEN varför ska wildas mamma vara mer tacksam än någon annan för att hennes dotter har en sjukdom? det VAR DET HON MENADE FATTA DE TRÖGA JÄVLAR DÅ?!!? HALLÅ?! FATTA. .! HUR SVÅRT KAN DET VA ATT FATTA DET?! HUR LÄTT SOM HELST ATT FATTA VAD HON MENADE. (:
Skicka en kommentar