Älskar min familj så ofantligt mycket.
Tänk att just jag haft turen att få en så underbar familj. Fantastiska barn och en fantastisk make. Hade inte kunnat få bättre :D
När vi fick Wilda förändrades våra liv.Endast till det bättre. Hon fick oss att öppna ögonen.
Jag var hemmafru och Jesper arbetade skift på sitt jobb. Jättejobbigt tyckte vi det var då jag i stort sett fick ta hand om alla barnen själv. Jag var bitter och gjorde inget annat mer än att ta hand om mina barn och hemmet. Det var min plikt att se till att alla andra mådde så bra dem kunde...mina barn framförallt.
Var bitter för att jag kände mig ensam i allt.
När vi sedan fick Wilda så förändrades allt. Inte planerade vi framtiden längre.Vi såg inte heller tillbaka på det som varit.
Vi ville bara få familjen att fungera och ta en dag i taget.
Här står vi idag. Med sju fantastiska barn. Den erfarenhet, lärdom, kraft och energi vi fått på vägen är något vi ser som ett uppvaknande.En gåva vi inte vill vara utan. Vår kärlek är starkare än någonsin och vi börjar sakta planera för framtiden och inte bara timme för timme.
Ångrar ingenting och skulle inte förändra något...jo, det är inte helt sant. Hade vi kunnat ta bort den smärta Wilda upplever ibland hade vi gjort det. Men i övrigt så önkar vi inte att något var annorlunda. Det vi varit med om har gjort oss så starka och tacksamma för det vi har istället för att sakna det vi inte har eller fick.
Visst gör det ofta ont i mig.Visst kommer de där egoistiska känslorna då jag önskar att vi fått ett friskt barn.Men det är inte ofta...dem kommer faktiskt alltmer sällan. Wilda är en gåva som jag inte skulle byta bort mot någonting i världen.
De där små skaerna som är så annorlunda. Som tex alla de virvlar hennes hår växer i. Eller hur hon bara kan snegla med ena ögat. Hur hon pussar mig med slabbiga tungpussar.Hur hon blir förbannad om jag inte låter henne göra detsamma....Älskar varenda detalj.Hur hon förändrat oss.Hur hon öppnat våra ögon så att vi kan se vad som är viktigast. Ett uppvaknande...eller en dröm som jag aldrig vill vakna upp från.
Vår älskade dotter föddes med kejsarsnitt i v 35+3 den 23 / 1 2010. Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Den 28 / 1 fick hon Diagnosen Full Trisomi 13. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid ......Hon är vårt mirakel.
10 kommentarer:
Så himla fint skrivet! Det är en sådan text som skulle stå med i ett häfte, med information, för föräldrar som just fått besked om att de har ett gravt funktionshindrat barn! Det ger hopp! Hopp om mycket glädje, hopp om framtiden, hopp om kärlek o tilltro!
Härligt att ni kommit så långt :)
Massor av kramar från Lena nere i Örkelljunga
Så fint skrivet:) jodå föräldraskapet är en gåva som tyvärr inte är alla förunnat. Era diamanter är ju så fina! Att få uppleva det ni gör blir man omvärderar om hela sin uppfattning om livet, ja hela sin tillvaro. Så glad jag blev då jag läste detta du skrivit!
Massor av kramar från Åsa i Munka-Ljungby
Så är det nog för många som upplevt traumatiska händelser... Man värdesätter de nära och kära, livet och allt som finns runt omkring på ett helt annat sätt än tidigare!
Du är duktig på att formulera dig på ett sätt som gör att man känner igen sig, även om omständigheterna är annorlunda.
Skönt att trots allt kunna njuta av det man har!
Kramar
Fin skrivet och så sant! Vi känner precis som ni, visst skulle vi vilja ta bort Natalies sjukdom för hennes egen skull. Men sanningen är att vi blivit så mycket bättre människor sen hon kom till oss, vi värdesätter det vi har i stället för att sura över det vi saknar. En ögonöppnare... Kram Jenny
Så fint du har skrivit. Jag har läst hela din blogg. Ja, jag läste hela er artikel i Hemmets Journal den är så gripande och mycket svårt att hålla tårarna borta. Ja, det må jag säga att Lilla Wilda har en livsvilja av stål och har en kämpa glöd. Jag önskar er familj allt gott.
Kram från Christina.
Hejsan!
Vad fint skrivet. Sådär känner jag med.
Har en funktionshindrad syster. Hon lider av Rett syndrom, och har grav epilepsi och andningsproblem.
Jag önskar självklart att hon vore frisk, för hennes egen skull. Hon är ju min stora syster, men kan aldrig få uppleva det jag upplever. Aldrig skaffa kille, aldrig få barn eller flytta hemmifrån.
Men hon har lärt mig att faktiskt se positivt på livet, vilka vändningar det än tar. Exakt som du skriver, man ser det viktigaste. Jag skulle inte vilja ändra på min syster.
Röstade på din dotter, för hon var verkligen vacker :) Skönt att det finns sådana som er. Ni är guldvärda!
Min storasyster (och även mina föräldrars första barn) föddes frisk men fick en infektion i hjärnan några dagar efter födseln. Infektionen resulterade i ett gravt handikapp och läkarna var snabba med att förklara att ett så sjukt barn inte skulle klara sig länge. Mina föräldrar har kämpat hårt, och även jag och min storebror har gått miste om en del saker på grund av detta (men samtidigt lärt oss så ofantligt mycket)
För två dagar sedan firade vi hennes 24e födelsedag och hon var lika pigg och glad som vanligt :) Hoppas att allt går bra för er!
Väldigt fint skrivet, får nästan tårar.
Jag kan inte förstå hur jobbigt det måste vara att uppleva allt som du fått upplevt med din underbara dotter, gjorde precis ett skolarbete om just hennes sjukdom och jag hyllar verkligen dig som orkar. Du är sjukt stark och jag beundrar dig för det. Önskar dig och din dotter lycka =)
så otroligt fint skrivet. kärlek till er
Skicka en kommentar