 |
| Ett av de få leenden som lyckats fångas på bild ;D |
Har inte så mycket lust att skriva idag. Så mycket annat som snurrar i huvudet.
Men har några slumpmässiga frågor och funderingar som ni gärna får hjälpa mig med.
* Min son på 10 år VÄGRAR ha aktiviteter. Han vill verkligen inte. Vi har testat att locka med det mesta. Han älskar att ta det lugnt, spela dator, läsa och bara mysa. Han är lugn och leker gärna med yngre barn i 7-9 års åldern. Han tycker inte dem är lika "våldsamma". Han avskyr sport och är rädd för både bollar och djur. Behöver man verkligen ha aktiviteter? Om man nu inte vill har jag väl inte rätt att tvinga honom??
*Sedan en liten fråga gällande Wildas epilepsi-Har ni några tips på bra utbildningar/kurser för oss och assistenterna gällande epilepsi hos utvecklingstörda barn?
Har som sagt inte mycket lust i mig för att kunna skriva ikväll. Vill helt enkelt bara inte dela med mig.Inte idag.
Kramar
10 kommentarer:
Angående epilepsin så var det en epilepsisköterska från sjukhuset och hälsade på till Tindras dagis när hon precis börjat. Det tyckte personalen om i alla fall. Sen kan man här i Finland få beviljat från folkpensionsanstalten specialkurs från epilepsiförbundet där de då försöker gå igenom det egna barnets epilepsi.
Malin
Din son påminner mycket om mig själv. Gillade samma saker i hans ålder.
Man behöver inte ha aktiviteter. Jag hade scouterna. Det var lugnt. Fick knyta knopar, leka, pyssla.... Kanske något?
Mina föräldrar lät mig helt enkelt hållas. De tvingade inte min syster eller mig till några som helst aktivteter. Det tycker jag känns bra idag.
Jag har jobbat som usk:a, personlig assistent och större delen av mitt liv är vigt åt rörelsehindrade barn och ungdomar. Den bästa föreläsningen jag varit på ang epilepsi har hållits av Karin Eeg Olofson (neurolog) hennes man har samma yrke han och båda föreläser vet jag.. Jag gick på föreläsningen via brukarkooperativet JAG. Tyckte båda deras föreläsningar var superbra, gav en tydlig och klar bild om epilepsi, medicinering osv.. Det är några år sedan jag var på deras föreläsning, vet inte om de fortfarande håller föreläsningar, men ville ändå tipsa. (jag följer bloggen, kollar in varje dag och beundrar er styrka, krama er prinsessa från mig och säg åt henne att fortsätta kämpa) /lillajag
Ska se om jag kan hitta något om epelepsi. Min yngre syster har haft det sedan småbarnsåren, ska höra om hon vet något..
När det gäller frågan om pojken, har jag min linje klar! Man kan aldrig tvinga ett barn till fysisk aktivitet, däremot kan man få dem att röra sig på andra sätt.
Eftesom jag har varit barn & ungdomsledare i många år i både handboll och innebandy, vet jag bättre än de flesta hur fel det blir om man försöker tvinga ungarna till lagsporter av olika slag. Det bli ALDRIG bra, barnen mår jättedåligt. Alla är inte itresserade av idrott, det måste vi vuxna acceptera och förstå.
Då är det bättre att åka till badhuset och bada (simskola?), ta en promenad till affären, leta skatter i skogen, hjälpa till med dammsugningen - det är bara fantasin som sätter gränser. Eftersom den här pojken umgås med yngre barn, rör han säkert på sig - även om det inte är idrott. Annars får man som sagt "lura" honom på olika sätt.. :)
Vilka underbara bilder du har lagt ut de senaste dagarna, både på Wilda och de andra ungarna. Felicia är verkligen duktig på att fotografera också, inte bara rita och skriva.. :)
kram
Näe om ett barn inte vill ha massa saker att göra utan pysslar i lugnan ro med annat hemma så tycker jag det är okej. Personligen tycker jag denna hysteri att barn ska ha massa aktiviteter hela tiden är käpp rätt hysterisk. Det går på dagis kanske, 6 års och senare skolan. Bara det är fullt nog.
Min dotter är idag 20 och jag försökte väl locka med lite saker då hon var liten men hon fastnade inte för något just utan hoppade av. Hon ville pyssla, grejsa och göra som hon ville och inte sjutton har det tagit nån skada. Snarare tvärtom är hon en väldigt mogen, smart och kreativ tjej idag.
Ärligt tycker jag synd om vissa som hysteriskt kör runt mellan tennisar, fotboll, simmning, gymnastik för att det tror sig vara nått förmer för att det aktiveras hela tiden. Barn är olika och vissa kan t,o,m må dåligt om det tvingas in i massa det helt enkelt inte orkar. Frågar man dem och det inte vill så vill de inte och man är inte sämre för det. Vem vet tids nog när din lilla kille blir äldre kanske han hittar nått han vill göra.
Låt han pyssla med de han gillar så gjorde jag med min tjej då hon var yngre :)
Hej....
.. och tack för ditt fina inlägg i min blogg. Blev nyfiken och tänkte kika tillbaka. Måste säga att jag blev djupt berörd. Hela din situation berör. Du skriver fint och äkta. Jag gillar din blogg och skulle vilja lägga till den hos mig om jag får ( frågar alltid först )?
Och vilka fina barn du har!! Visst är det härligt med många barn. Kommer att komma in här mer :-).
Ha en underbar dag!
Kramar Eva
svåra frågor men jag tror inte att är lämpligt att försöka övertala el tvinga ett barn till någon sysselsättning på fritiden. Tror inte att det i något fall har blivit lyckad. Mitt 13 årige barnbarn skolvgrar. Föräldrarna har försökt allt, han har bytt skolan till en privatskola, gick bra från starten men sen blev det stopp. Och inga svar på frågor hittats. Och då kom en fråga upp i diskussioner. Datan konkurerar skolan ut eller? Så i det perspektivet skulle det vara kanske ett alternativ att få barnen in i något senast vid 10-års åldern. Det händer så mycket i en tonårshjärna så det räcker tycker jag. Ni är en storfamilje, ni kanske kan hitta på extra uppgifter till honom i hemmet? Inte som hjälp utan mot en liten ersättning, som inte behöver vara så höga summor överhuvudtaget. Han får vara så som han är så blir allting bra, tror jag. Kärlek, omsorg o näringsrikmat är de viktigaste ingredienser för ett bran/ung människa....ha det kram
ja, det här med aktiviteter. Jag tror risken är mycket större att vi överstimulerar våra barn än att de får för lite. Ni har en stor familj, det händer massor och det finns mycket att fundera över. Han behöver nog inte mer input än så. Jag känner också igen mig i honom. Har aldrig gillat att vara uppbokat. har alldeles för många egna projekt. Och det jag fick via skolan räckte fullt ut.
Det enda som jag kan tänka (helt amatörpsykologisk) att man kanske kan forska i är om han vill vara hemma för att bevaka. Jag tänker hur du ibland skriver att det är för er. Att det inte är lätt att lämna Wilda för att det kan hända så mycket, när som helst. Kanske är det lite likadant för honom. Det är ju ändå hans syster.
Om det skulle vara så kan det ju vara bra att lista ut det, inte för att tvinga ut honom på aktiviteter utan för att han ska få möjlighet att resonera över det.
Jag läser väldigt regelbundet i er blogg och funderar då över livet och kärleken och vad en människa är. Det är många stora frågor som hela tiden finns med i er vardag. Ni finns i min bön och i mina tankar.
Jag tycker man ser stora skillnader i personlighet tidigt på barn och han är ju redan 10 år - gillar han inte att sport så gör han inte. Men kanske kan ni hitta nåt annat som lockar?
Som nån annan skrev så är ni en stor familj där det händer mycket och det finns många saker att fundera över. Kanske vill han ha lugna hemma-aktiviteter... Det gäller bara att lista ut vad. Jag är själv ingen sportdåre men jag tycker inte att nån ska sitta still jämt och bara titta på TV/spela dator, oavsett ålder, i övrigt kan man väl göra vad som helst! Men det är ju bara vad jag tycker. :)
Lycka till, kramar Jenny
Hon är söt Wilda hon är en kämpe men ni är starka som föräldrar :)
tusen kramar från mej mhv Jessica Lundgren
Skicka en kommentar