Natten som varit var en riktig skitnatt.Wilda fick en annorlunda och stor kramp som vägrade ge med sig trots att hon fick två doser av stesolid. I flera timmar var hon "fast" i krampen. Dessutom andades hon inte på 8 -10 minuter.
Ju längre dem där minuterna går ju mer känner jag hopplösheten i mig. För varje gång detta händer är jag mer psykiskt förberedd..eller? Lurar jag mig själv. Skyddar jag mig själv?
Att känna Wildas slappa kropp i min famn.Känna hur hon snabbt blir väldigt kall.....
Jag ryser bara jag tänker på det.
Men när jag är där.Just då i tillfället då är jag lugn. Försöker kela min sessa och tala om för henne att jag är där.Viska små fina ord i hennes öra.Pussa henne så som jag brukar göra och vyssja sakta som jag gör för att lugna henne.
Detta är det som är viktigast för mig. Att den dagen hon går bort-Idag eller imorgon, om ett år eller flera då ksa hon få somna in tryggt och stilla i mammas och/eller pappas famn utan att egentligen veta vad som händer. Bara en vanlig mysstund....
Lurar jag mig själv?
Inatt tänkte jag faktiskt att nu får det vara nog. Det räcker nu.Hon orkar inte mer......Varför ska hon ha det såhär?
Vår starka lilla docka. Alla älskar vi dig och det är ok att somna in om det är vad du vill och behöver. Mamma och pappa klarar sig..............Men hon ville stanna kvar.Hon kanske inte trodde på mig.Tror kanske inte att vi orkar. Men det är inte sant. Vi orkar bara vår dotter slipper lida. Det är mer smärtsamt att se denna lilla kropp sakta tyna bort för att sedan ändå samla krafter och komma tillbaka.
Hoppas på en lugn natt för vår lilla. Utan smärtor och utan kramper.
17 kommentarer:
Men åh, vad ni behöver gå igenom....
Kramar om.
Ryser när jag läser och blir så ledsen att er lilla lilla tjej ska ha det så jobbigt. En fruktansvärd sjukdom ! Men samtidigt måste denna lilla tjej vara enormt stark också som tar sig igenom alla dessa hemska saker. Å hur ni ska känna när detta händer???? Nått så fruktansvärt!!
Att inte veta,klarar hon sig eller är detta slutet. Näe jag tror jag skulle bli komplett galen. Har ju åkt med blåljus ett par gånger med min tjej när hon var liten och jag var helt urflippad. Den energin det krävde och den fruktansvärda oron som då inte var i närheten av det ni går igenom sög ju bokstavligen livet ur en.
Säger som ovanstående, VAD ni får gå igenom alltså!
Hoppas verkligen ni får en lugn natt och att er lilla princessa och ni får vila från alla dessa kramper och hemskheter.
Sänder BAMSE KRAMEN till er för ni är som jag tidigare skrivit helt enastående tycker jag allihop!
Läst igenom din blogg.
Blir så berörd och rörd!
Ni verkar vara så fina människor!
Hoppas Wilda får leva ett bra tag till, utan smärtor.
Kram
Hoppas ni får en lugn natt och att Wilda mår bättre. Kram på er
Nu ursäktar jag mig faktiskt, visste inte att det var så allvarligt. Har haft dålig erfarenhet då tjejer som säger att de är i denna situationen säger att de är friska fast de inte är det, det är verkligen sorgligt att se. Det var inte meningen att dra ala över en kant, så jag är mogen nog att säga förlåt. Vi sitter ju alla i samma båt trots allt, och jag hoppas att allt löser sig med dina döttrar. Det måste det göra...
Sänder starka bamsekramar till er!
Wilda är stark, stark av er kärlek:)
Nillan du är stark genom kärlek:)
Hoppas denna natt blir lugn hos er!
Kramar Åsa
Skickar många kramar till er,ni är så starka.<3<3<3 Connie
Ni är så starka jag bara gråter när jag läser er blogg
Gud va jag grät , våra tankar är hos er. All styrka och kärlek till er underbara familj.
Jag hoppas att de va OK för mig att göra ett inlägg om eran lilla ängel på min blogg. Om du ej tycker de snälla säg de till mig och jag tar bort det. <3 ville visa min kärlek till er. och tala om att någon annan stad finns en familj som tänker på er och ber för er.
Lots of Love
CbS
http://susanlatoy.blogspot.com/2011/03/wilda-allas-lilla-angel.html
Jag bara gråter när jag läser bloggen. varje gång. Antingen av glädje för att få ta del av det underbara i ert och Wildas liv, sen finns det de dagarna jag bara gråter av sorg och maktlöshet.
All världens kraft till er! Ni är underbara föräldrar och Wilda kunde inte valt bättre föräldrar.
Jag kan för mitt liv inte ens tänka tankar på att hålla i ett livlöst barn, särskitl inte mitt eget.
Många styrkekramar från Uppland
Det är så underbara texter, ni är så starka att jag börjar gråta. Det var jag som skrev det taskiga i din dotters blogg och jag har aldrig, aldrig känt mig så dum. Igår fick jag hjärnsläpp när jag kom hem efter att ha sett min mormor nästan dö. tragiskt nog var det din dotters blogg som jag av en slump råkade klicka in på, och jag har bett om ursäkt idag. Jag är ingen ond människa, jag är bara en und, DUM instabil 16åring. Hon behöver inte förlåta mig, jag vill bara att Felicia ska veta att JAG VET hur framför allt puckat allt var. Jag läste om sjukdomen anorexi idag, jag har skuldkänslor så att jag börjar gråta själv. Jag hoppas av hela, hela mitt hjärta att det blir bra med båda dina fina tjejer. Jag är ingen ond människa, därför nog är jag mogen nog att göra rätt för mig och rätta till det. Vi är mänskliga och ibland gör man saker som är rent ut sagt IDIOTISKA. Som jag gjorde igår, men jag säger som min pappa brukar säga: Forget yesterday, live today and pray for tomorrow. Men jag vill ändå att hela din familj ska veta att jag hejar för er och jag ger all min lycka. Hälsningar Josefin
Hej Felicia. Det var jag som skrev detdär igår, jag var en riktig skit. Det var inte likt mig, jag var ett riktigt kräk. Igår hände det mig något som gjorde så ont om hjärtat, min mormor höll på att dö och när jag kom hem var det en slump att det var din blogg jag klickade in på. Jag var bara en instabil ung DUM 16åring och nu vill jag bara att du ska veta att det jag gjorde har jag lärt mig av. Jag är mogen nog att skriva detta, och jag vill gottgöra dig. Jag vill be om din förlåtelse, men du behöver inte godta den. Jag vill bara att du ska veta att jag har också en bror som är sjuk, och mitt påhopp var det värsta jag någonsi gjort. jag är ingen ond människa, men jag tappade greppet. Att jag sårade dig gjorde migsjälv ont nu när jag läst det i efterhand, men jag har lärt mig. Du behöver inte svara, jag vill bara göra rätt för mig. Du är en stark tjej Felicia, kämpa på. Du har många fina saker att kämpa för, vi sitter ändå alla i samma båt. Jag fattar inte detta själv.. jag är verkligen inte den sortens person som skulle vilja någon ont. Hälsningar Josefin
Skickar en enorm kram till er! Vet hur det är att se sin älskling sakta men säkert försvinna. När min lille Elliott fick diagnosen Trisoi 18 trodde jag att han kanske skulle få leva i några timmar till. Han blev allt som allt 13 dagar gammal. Jag hoppas ni får behålla eran lilla tjej ett tag till, men jag förstår dina tankar så väl, det minsta man vill här i världen är att se sina barn lida.
Ta väl hand om er och krama lilltjejen från mig!
Jag blir så berörd och rörd när jag läser ditt inlägg och det enda jag kan säga är att jag önskar er all styrka som finns för det behöver ni. Samtidigt är jag så glad för er skull att Wilda valde att streta vidare i livet, vilken otrolig liten tjej ni har! och så söt, en riktigt liten sötnöt, jättefina bilder du har lagt upp. Kram Maria
Du skriver så fint,
gråter..
Så fin hon är o duktig som hittar lilltummen sin.
Det är starkt att yttra orden :gå när du vill(bevisar verkligen din kärlek till henne),
men hon klamrar sig kvar ännu.
Hon e underbar o jag önskar att hon får må så bra som det bara e möjligt,fina Wilda.
Och när hon väljer att resa hoppas jag det blir som du säger, en fin mysstund i famnen på mamma.
Men jag hatar denna sjukdom som tar henne ifrån er...:( Kram från en bloggis.
Har läst lite på er blogg, kämpa på! & hoppas på de bästa. kram
Vad har hon för sjukdom? Blir tårögd då jag läser detta.
Skicka en kommentar