Förstod inte hur skör man egentligen är. Jag är en tjej med ganska mycket skinn på näsan och en "tuff" attityd mot gränsen till bitchig. Men usch så liten jag är under den där fasaden. Men det konstiga är att jag upptäcker det först när jag tillåter mig att verkligen må bra. Släpper misstänksamheten och oron.Får jag vid dem tillfällena något bakslag som igår så bryter jag ihop totalt.
Måste ändra på det...Men varför??? Jag tjänar ingenting på att låtsas och inte tillåta mig känna diverse saker. Men tror nog någonstans inom mig att barnen tjänar på det. Jag vill inte gråta för då är jag svag. Det är inte mig det är synd om därför har jag ingen rätt att vara ledsen. Det är så jag känner det. Helt absurt när jag tänker på det.Men det är så det är.
Alla andra får gråta men inte jag för jag förtjänar inte det.
Lite ändrade planer inför helgen. Felicia kommer inte trots allt. Ni vet 16 åringar....dem ska ha feeeest imorgon med teatergruppen. Klart en 16åring inte vill tillbringa valborg med morsan med det alternativet. Usch vad trist det känns dock.All den där mammaoron stiger i kroppen. Fest, killar, alkohol....GAAAAAAAAAAAAAAH!
Men litar på dottern min.Men ingen är ängel.En dag kommer hon komma hem full för första gången.Men det kan ju vänta.Varför ska dem växa upp för. Förbaskade ungar ;D
Idag känner jag på mig att det blir en underbar dag. Vi ska röja här hemma. Rensa, städa och möblera om.Nu när Felli flyttat så ska Miliam ta hennes rum så han får eget. Det ser han fram emot.
Hoppas alla ni får en underbar dag!
Vår älskade dotter föddes med kejsarsnitt i v 35+3 den 23 / 1 2010. Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Den 28 / 1 fick hon Diagnosen Full Trisomi 13. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid ......Hon är vårt mirakel.
10 kommentarer:
Hoppas det blir en lika underbar dag som du önskar:):)
Tänker på er....
Kram Cecilia
Hej jag är 18 år, har kommenterat förut, men vill bara säga att jag tycker du inte borde ta bort felicias möbler eller sådant än. Ha kvar allt så länge, låt det gå iaf några månader. Jag flyttade till min pojkvän för nästan exakt ett år sedan och då började min mamma använda mitt rum lite som ett föråd. Nu vill ag börja vara hemma mer, men ska jag vara det måste jag sova på soffan eller i en utdragbar säng. Man känner inte att man är "hemma" och har det som man brukade ha det längre.
För det andra : Jag är 18, har aldrig druckigt ( förutom en gång när jag trodde det var saft.. Vidrigt ) och jag har absolut inga planer på att dricka. Så orora dig inte i onödan när det gäller Felicia. Kram Sofia.
Hej!
Har själv tonåring i huset och förstår din oro för alkohol. Jag vet att många skriker högt när jag säger att ge dem drickan så vet du vad dde dricker. Låt dem dricka hemma och prova. Hon kommer hem full en dag förr eller senare. Men det är också viktigt att hon kan ringa dig eller sin pappa oavsett vad som händer. Att hon inte är rädd för att göra det.
Läser bloggen varje dag om lilla wilda och förundras över hur ni orkar. Jag blir också skitförbannad på Örkelljunga kommun som inte hjälper er. Men med opinionsbildning så kommer man långt så kontakta tidingarna, berätta om er situation. Ansök om bostadanpassning sätt strålkastarna på dem när de nekar, för de gör dem, de försöker i det längsta. Överklaga, var pain in the ass.
Känner igen det du skriver. När man lever under tuffa omständigheter utvecklar man en slags fasad. Man får ofta kämpa för precis allt även om man från början var en rätt tyst person så är man tvungen att ta på sig hornen för att få sina rättigheter i detta land och det är sannerligen inte lätt. När min dotter blev sjuk hade jag aldrig höjt rösten speciellt..men år av fajtandes mot precis allt gör en till en "bitch" *skratt* Inget man vill men samhället gör en till det då allt oftast är så jädra krångligt. Men även vi "bitchar" har känslor ;) Å i bland rasar fasaden och jösses vad liten man känner sig. Jag brukar tänka som så..allt elände, allt det man slitit och kämpat för...visst har det varit tufft många gånger man jag skulle inte vilja vara utan erfarenheterna. Dessa har gjort en till vad man är idag. Å jag är fan stolt att jag har extra skinn på min näsa och att ingen längre sätter sig på mig ;)
Vi fajtande mammor är enastående =)
Känner igen det du skriver med om tonåringar och alkohol..har själv varit där. Första gången jösses man var nervklen. Innan de kom hem och man fick se tillståndet. Det blev några revolterande helger och klippa navelsträngen gånger 100 typ *fniss* När det var gjort insågs det ganska snabbt att hela alltet med alkohol osv var överreklamerat. Men jösses så nervig man är som mamma. Inbillar sig allt som kan hända och lite till. Men jag vill tro nånstans att den uppfostran man kämpat med ligger där inne nånstans och det har vettet men som sagt ingen är felfri och ett misstag kan man ju göra, man har ju själv varit tonåring ;) Men de tär inte lätt när det börjar slita sig fria och denna oro man har HU!
Önskar er en skön Valborg och hoppas ni kan få njuta av lite lugn mitt iallt ;)
Kramisar
Ja tonåringar ja... ett tag sedan mina grabbar var tonåringar men jag minns än oron man hade då de var och festade. Klart F ska fira med sin teatergrupp (hon måste fortsätta med den då den ger så mycket positiv energi). Ja barnen växer och blir äldre - men blir vi föräldrar det?
Ha en nu så underbar valborg och helg och jag hoppas den kommer vara så underbar som ni har idag.
Kram från Munka
Hoppas Wilda ska må bra och att er helg blir det andrum ni behöver. Jag kallade mig inte bitch när barnen var små - snarare lejoninna. det gällde att ryta till och ge dem allt stöd man kunde ge. Du kommer att vara trygg i dig själv när de blir äldre och vet att du gjorde allt du kunde för dem!
kram Eva
Håller med sofia ! ångrar när min son(autistisk) flyttade ...Vi tog över hans rum..och han sa : Var ska jag vara då ? om jag kommer ...
Till er som kommenterade angående Felicias rum: Vi har sju barn. Varav fem barn bor här på heltid.Vi har ett hus på 112 kvm på 4 rok. Det är självklart att de som bor här på heltid får mer utrymme än dem barn som endast är här 2 helger i månaden.Alltså kan inte Felicia uppehålla ett helt rum själv medans 3 av barnen får dela. Felicia kommer att sova i en säng i det rum som nu Miliam tar över.är är ingen som behöver sova på en madrass på golvet eller i soffan.Här finns sängplatser till ALLA barnen, Dock kan vi som sagt var inte hålla ett helt rum åt F längre när hon inte längre bor här.
Hej!
Tittar in här hos er titt som tätt för att läsa om er och Wilda. Tycker att ni är fantastiska som har en underbar förmåga att, trots allt, se positivt på livet! <3 Jag måste också skriva vad jag kände när jag läste dagens inlägg om att ni möblerade om och bytte rum.
Tror att Felicia skulle behöva sitt rum, som det är, även om hon "bara" är hos er två helger i månaden. Även om hon bor hos sin pappa så är det jätteviktigt att hon kommer hem till "sitt eget" när hon kommer hem till er. För att känna sig "som hemma". Hur ska ni göra om hon vill ta hem kompisar? Sen vet ni ju inte om hon skulle vilja flytta hem till er igen - ska då lillkillen flytta ut??
Förlåt, pga olika anledningar berör detta mig så starka, är bara tvungen att skriva vad jag känner.
Kramar till er alla!
Maria
Hej! jag MÅSTE bara kommentera detta. Jag tycker du gör helt rätt som inte låter F ha sitt rum kvar.. Hon flyttade ju!! och varför ska de andra barnen lida för det + att jag inte hade velat att mina föräldrar hade "sparat" mitt rum. fast jag inte har mitt egna rum hos mina föräldrar längre så VET jag att jag alltid är välkommen dit. Har ett nytt hem nu, egen familj. och bestämmer hon sig en dag att hon vill flytta tillbaka så får hon säkert det iaf :)
Skicka en kommentar