Ja lillan har fått tillbaka sin sond i näsan. Hon har inflammation kring knappen och så ont där så man inte ens kan röra så vi fick sätta en sond i näsan så länge.Dessutom har Wilda fått urinvägsinf och så kraftig förkylning på det.Det har resulterat i en del smärtor och en del slemproppar som gör att Wildas saturation går ner mot noll emellanåt. Inhalationer och mycket sugande är förhoppningsvis receptet på det. Antibiotika har hon oxå fått såklart.
Hoppas på en lugn och smärtfri natt för stumpan. Vi behöver alla få sova lite och samla nya krafter.
I övrigt så mår vi alla här bara toppen fortfarande. Svider tyvärr i ögonen på en del att vi mår bra. Det kan man väl inte göra när man har ett handikappat barn?!
Benne och Milles pappa tycker tom att killarna ska bo hos honom så dem ska slippa bo i en sådan "sjuk" miljö. För det första valde han själv att skriva över barnen helt här när Wilda endast var 2 månader gammal. Sedan undrar jag vnär familjer med handikappade barn inte längre hade rättighet att vara just en familj??? Vem är det som ska bestämma eller tala om för oss vad vi ska känna eller hur vi mår?! Vi mår inte så som en del tror eller tom hoppas. Vi mår bättre än någonsin för att vara ärlig. Tror inte att jag mått så här bra innan Wilda fanns.(Missförstå mig inte) Alla mina barn gör mig lycklig. Men när livet var sådär "vanligt" så stannade man liksom inte upp och såg hur lyckligt lottad man var eller tog till vara på saker. Det gjorde ju att man inte tillät sig att må så bra som man kunde.
Livet är bara så underbart som det kan bli. Just bara för att jag ser livet och dagen för vad det är..............
Vår älskade dotter föddes med kejsarsnitt i v 35+3 den 23 / 1 2010. Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Den 28 / 1 fick hon Diagnosen Full Trisomi 13. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid ......Hon är vårt mirakel.
4 kommentarer:
Bry er inte om fåniga kommentarer - njut av Wilda och varann och den annalkande våren! Hoppas du inte lämnar bloggen - för det har ju blivit ett dagligt göromål att kolla hur lilla Wilda mår. Har ännu inte fått ängeln ivägskickad som jag lovade - de som jag hade tänkt på var slut i affären och det gäller att hitta en som inte går sönder i transporten! Men den kommer!
Margita
Hoppas Wilda mår bättre snart!
Glad att höra att ni mår bra allihop, det är på tiden! Skönt att se att Felicia mår lite bättre oxå..
Har inte kunnat läsa på några dagar och blev lite förvånad över reaktionerna på "rumsfrågan". Var tvungen att läsa om dina inlägg, för jag förstod och förstår fortfarande inte hur det kunde tolkas som att ni städade ut Felicia..? Man blir lite förundrad över hur en del människor reagerar, och tolkar in saker som inte finns.
Det gäller ju också synen på sjukdomar och handikapp - en del tror att bara för att någon i familjen har en kronisk fysisk skada eller sjukdom, så måste hela familjen må dåligt och lida. Underligt..
Förstår ju på vissa mail jag får att för somliga är fysiska och mentala handikapp samma sak, men ibland räcker det att vara kvinna.. ;D
Nej, strunta i sådant och tillåt er att må gott. Njut av våren (som kom av sig idag..) och av att flickorna mår bättre.
Det är ni värda hela familjen :)
Kram
Kloka ord min älskade dotter, alla borde stanna upp och tänka vad som viktigt här i livet,älskar denna underbara familj,härliga ungar ska ni veta som skänker mycket glädje, så fortsätt du blogga och skriv det du vill det är ju frivilligt att läsa. Älskar er. Mamma/mormor
Pernilla, en familj som har ett handikappat barn tar inget förgivet som ''vanliga'' familjer. Ni lever mer här och nu och uppskattar allt mer än ''vanliga''. Det är det som gör familjer med handikappat barn så unika på ett positivt sätt! Tänk om alla familjer mer kunde leva här och nu och inte stressa runt som de gör (ser det i förskolan) utan stanna upp och njuta lite mer av livet, det är ju så kort ändå.
Massor av kramar Åsa
Skicka en kommentar