Wilda är så otroligt mysig nu. Hon e som en liten nickedocka. Ska helst sitta och stå mest för annars kan man ju missa något nytt ;)
vi ser en liten mysig tjej som har utvecklats något otroligt. Men tyvärr ser de flesta andra en otroligt "sjuk" liten tjej och tycker oftast synd om henne. Varför??? Ja det är synd om henne när hon har ont. Det smärtar något oerhört att se henne kvida av smärta. Men när hon är pigg och glad så behöver man väl inte tycka synd om henne. Hon är annorlunda, extra speciell-Ja.MEN hon är en person, en liten tjej som lever livet och njuter av det så mycket hon kan. alla vi som får äran att tillbringa så mycket tid med henne ser detta och gläds åt och med Wilda. Vi önskar så att alla andra oxå kunde se det. För då ser man WIlda och inte bara diagnosen eller prognosen.
Vi tänker inte på döden så mycket längre. Vi ser en ljus framtid och planerar därefter. Om nu vi kan det så vill vi att andra oxå kan det.
Lär av Wilda
Vår älskade dotter föddes med kejsarsnitt i v 35+3 den 23 / 1 2010. Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Den 28 / 1 fick hon Diagnosen Full Trisomi 13. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid ......Hon är vårt mirakel.
3 kommentarer:
Du har så rätt i det du skriver! Det ska ju endast vara att när smärtan är där, då e det synd om henne. Även om hon är sjuk, är hon en människa hon med, man ska inte bara se sjukdom mm, utan se HENNE!
Hoppas allt e bra för henne idag :)
Så sant som det står skrivet här ovan. Självklart är lilla Wilda en tjej med en ovanlig diagnos men hon är också en individ, en glad liten tjej som liksom alla små barn vill utforska livet mm mm.
Som du skriver är det hjärtskärrande då hon mår dåligt och har smärtor men när det bra dagarna kommer är hon Wilda som njuter av livet =)
Jag hoppas bara hon får mer och mer "bra" dagar och att det tuffa blir mindre och mindre och att ni får njuta tillsammans och ha det gott!
Det är absolut av det svårast sjuka man lär sig det viktiga i livet. Att ta vara på det lilla i tillvaron..att det inte behöver vara under för att det ska vara bra. Och att ta vara på det bra stunderna även om det är få i bland så är det ändå guld värda och just det guldstunderna är det som ger mest.
Kramisar till hela er härliga familj och till sunt och positivt tänkande som ni har!!!
Av motgångar lär man se livet i en annan vinkel än alla dessa superstressade föräldrar som inte ens orkar se sina egna barn längre......alla föräldrar skulle behöva en motgång som gör att de uppskattar det de har och njuter av sina diamanter som de satt till världen.
Alla barn har lika värde menar jag. Som förskollärare utvecklas man mer då man möter barn med svårigheter, de ger en utmaning att hitta rätt inlärningsmetoder som gör att barnen utvecklas. Synd bara att inte alla har den synen, utan de lever kvar i 60talet då man fortfarande gömde de udda barnen som inte ingick i ''den normala normen'' så att säga. Då frågar man sig vad är normalt? Både skola och förskola ska bemöta barnen där de står och ge dem utmaningar för lärande var de än befinner sig i sin utveckling.
Tycker det är så kul att du åter har börjat blogga Pernilla och så roligt att läsa om Wildas utveckling.
Kram till er alla som har så positiv inställning!
Skicka en kommentar