Önskar att livet var enkelt. Att jag och min älskade familj skulle få bli lämnade ifred.
Har ni haft en stalker någon gång? Någon som inte kan släppa taget om er? Någon som vill förpesta ert liv? Någon som nästan tagit livet av er? Någon som spottat på er och sagt att ni inget är värt.Ingen annan vill ha er. Någon som kollar upp allt som händer med er.Vilka ni umgås med. Fantiserar ihop saker och tror på det själv. Någon som får er att inte våga gå ut. Får er att titta extra över axlen .Någon som skadar och sårar allt i er närhet?
OM ni har så vet ni hur det känns. Annars kan ni inte ens föreställa er.
Detta lever vi med dagligen. Utöver allt annat. Men vi är starka. Och vi övervinner allt. Jag vinner över DIG. Alltid! För jag är på min vakt.Jag njuter av livet. Tar till vara på det fina och underbara i livet. Fastnar inte utan har gått vidare. Det är det jag kommer gå rakryggad med. Inte som vinnare då mitt liv inte är en tävling. Utan som en person som hittat sig själv och tagit sitt liv i egna händer.
Du kan inte påverka mig längre. u kan inte skada oss. Vi är alltid ett steg före. Vi vet hur du fungerar. Hur du tänker. För det förändras inte. Det är din svaghet.
Har varit en underbar dag med min familj. Jag o Felli fick strunta i bion då det inte gick bussar i rätt tid. Men vi hade mysigt ändå på tu man hand. Wildis har varit mycket piggare idag men fortsatt kräka.
Får se vad morgondagen för med sig.
Kram kram
10 kommentarer:
Finns bara en sak att göra och det är att polisanmäla. Tveka inte utan markera. Gör man inte det så säger man att det är ok att behandla oss så här!
Jag gjorde tyvärr det misstaget att jag valde fel pappa till min dotter. Han har vid flera tillfällen försökt att ta livet av mig. Även efter skiljsmässan så fortsätter han att göra livet till ett helvete för mig på alla tänkbara sätt. Vårat sjuka samhälle gav denna farliga man vårdnaden om våran dotter eftersom han bodde närmare hennes nuvarande skola. Hon berättar själv för mig hur hennes pappa utsätter henne för samma misshandel och samma övergrepp som han utsatte mig för. Så jag kan förstå en del av er situation. Att ni dessutom varje dag slåss för er dotter måste ta på krafterna. Ni är otroligt starka. Jag beundrar er verkligen. Kämpa på! Jag läser din blogg varje dag och får massor av insperation att kämpa vidare av Wilda. Tack för att du orkar skriva. All kärlek till dig och din familj.
Varför inte gå till polisen ? ingen skall behöva utstå denna terrorisering, prata med polisen omedelbart, inget att tveka på ! Personer som gör så är gravt sjuka i hjärnan och behöver vård för att bli normala. Är det någon som skriver i dina kommentarer så spärra IP-nummret, dom flesta bloggar har den funktionen.
Kram till er alla som har det så kämpigt i er vardag.
Tyvärr så gör inte polisen så mycket mer än en notis vid en anmälan. För att dom ska göra något åt det måste något fysiskt hänt. Så funkar det tråkigt nog. Vet hur det är.
Måste vara fruktansvärt för er! Polisanmälan javisst, men tyvärr föga hjälp av egen erfarenhet....
Tråk med bussarna då ni båda var pepp på bio Pernilla!! Men mys hemma är inte helt fel heller:)
Ha en bra dag!
Kram
Har varit med om liknande men tyvärr gör ju inte polisen så mycket så länge det inte är handgripligheter. Besöksförbud hjälper ju inte heller om det är på håll terrorn pågår. Men ack så jädra mastigt det är FY! Men att vara steget före kanske gör att personer med den läggningen till slut ger upp, blir utmattade typ. Men drygt är bara förnamnet med att ha en sådan person efter sig. Det enda man kan trösta sig med är att man kan vara så tacksam att man inte är så sjuk och tänka att den stackaren som gör så är så svag att det är det enda den kan.
Stå på er!!! Er styrka gör att personen går sig längre och längre ner i svaghet. En sådan person kan aldrig vinna.
En bra dag önskar jag er och jätte kul att höra att lilla Wilda är piggare och hoppas dessa kräkningar försvinner med så hon får vara ännu mer piggelin lilla tjejen.
Kramisar till er alla!
Hm, jag är kanske helt fel ute men min första tanke var att det är sjukdomen/döden (eller rädslan för den sistnämnda) som är "stalkern".....?
Det är dock ingen trevlig "person" att tampas med men det låter som om ni gör det allra bästa av situationen, så långt det nu är möjligt.
Jag ber om ursäkt om jag feltolkar, jag är helt ny här så jag vet ju inget om bakgrunden eller sammanhanget. Har bara läst ett fåtal inlägg än så länge men är väldigt gripen och kommer fortsätta läsa.
Ta hand om er!
Japp, jag har varit där, för längesedan. Tack o lov är det bättre nu. När ungarna blev stora och förstod vad det handlade om, sa de ifrån. Han fick ett ultimatum - antingen skärper han sig, eller också sa de upp kontakten. Det var deras val, de gjorde så på eget initiativ utan påverkan från mig. Jag fick veta det efteråt - när han ringde.. Och konstigt nog blev det lugnare.
Men ungarna var i övre tonåren, och alldeles lugnt blir det nog aldrig.
Förstår hur jobbigt det är, men stå på er! Och samla dokumentation, gör som Cattis skriver. Ligg före, och sedan låt det rinna av.
Polisen har ju sällan eller aldrig möjlighet att göra något, men är det fortsatta hot och annat, anmäl. Dokumentation!
Jag har annars en väldigt bra funktion på mailen som kallas för skräppost- du förstår nog vad jag menar ;)
Skönt att ni fick lite egen tid, Felicia och du!
Sköt om er
Kramar
Håller Matte på fortfarande!!!
Jag beundrar dig Pernilla att du orkar!!! Jag hade gjort en polisanmälan, men som många skriver så händer det nog inte så mycket mer. Men det är terrorisering som han håller på med. Jag vet hur han kan dupera folk! Men jag har genomskådat honom för länge sedan!
Sköt om dig Pernilla och här kommer många kramar till er alla.
Eva
Ja, jag har varit med om det. Förföljese utan respekt, iskallt, hjärtlöst och helt utan känslor.
Jag polisanmälde, men målet lades ner.
Det är lugnare nu på grund av att jag bytte till hemligt telefonnummer, bytte E-mailadress, och flyttade. + att jag låtsas som om människan inte finns. Det underlättar, men tankarna finns där hela tiden, när ska hon dyka upp och ställa till det nästa gång.
Jag förstår hur det känns för dig. Kämpa på. Kram
Skicka en kommentar