Låååååång natt. Vill bara skrika.Är så trött.Fysiskt och psykiskt. Att vara 7 barns mamma är tufft i sig men INGET mot det man går igenom sedan lillan föddes. Detta är på snäppet till omäsnkligt. Vilken prövning. En kamp...en inre strid i ett virrvarr av känslor.
Känner inte igen mitt inre. Känns som att jag lever i en bubbla samtidigt som jag svävar ovanför och bara är åskådare till en mardröm.
I nästa stund kan jag bara käna en enorm lycka.Tacksamhet....för tro det eller ej så ser jag mycket gott i allt det svåra vi tvingas gå igenom. Så länge inte Wilda LIDER så känner jag så.TROTS att hon ska lämna oss så känner jag tacksamhet. Konstiga tankar och känslor man kan ha.
Innan Wilda föddes trodde jag att något liknande aldrig skulle kunna hända oss. SÅdant händer bara andra och man står storgråtandes och ser eller läser om alla dessa barn som är svårt sjuka, blir misshandlade eller våldtagna...Det är inte verkligt. Sådant läser man bara i tidningarna. FÄller kanske en tår och en rysning går genom kroppen. Sedan vänder man blad och så finns det inte mer.
Det kan hända just dig! Inget du kan förbereda dig på.Man skyddar sig själv genom att inte låta de tankarna stanna för länge. Man orkar inte ta in så starka känslor och smärtan som följer med. Så vi slår bort. Låtsas att det inte finns.
Men detta är ingen mardröm. Detta är verklighet....eller? Vi kanske alla lever i samma dröm.
Vår älskade dotter föddes med kejsarsnitt i v 35+3 den 23 / 1 2010. Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Den 28 / 1 fick hon Diagnosen Full Trisomi 13. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid ......Hon är vårt mirakel.
4 kommentarer:
Usch vad hemskt att ha en bebis sådär på lånad tid, skönt att ni kan se på det med tacksamhet. Kände att jag var tvungen att skriva något. Ta hand om er
usch vad ni ska ha det jobbigt, än det ena än det andra! Och tyvärr är ju sömnen ett måste för både den psykiska och fysiska hälsan!
Hoppas att assistenterna blir friska snart!
kram
Känner igen mig mycket i det du skriver, men rädslan att en dag så försvinner dom ifrån oss.
När sonen föddes trodde både jag och läkarna att han var fullt frisk, men efter 4 dagar på BB kom läkaren från Neonatalen in och trodde att han hade hjärtfel, det dröjde 7 månader innan jag fick veta att han hade 13q 21-31.
Många styrke kramar.
Jag beundrar dig! Du är en fantastisk kvinna och en underbar mamma!
Ville bara skriva det.
Kram på dig!
Skicka en kommentar