Hur kan ni må så bra?

Den frågan får vi ofta. Från bekanta, bloggläsare, vårdpersonal etc. Hur kan man vara lycklig och må bra när man har ett handikappat dödsdömt barn? Men Wildas handikapp är inte en person.Det är inte Wilda. Och dödsdömt? Det vill jag inte heller säga längre. Efter att ha träffat Göran(professor på Uppsalas universitetssjukhus) så tänker jag inte så längre. Wilda kan bli vuxen. Hon är så otroligt stark och utvecklas mer och mer för varje dag.
Varför skulle vi inte må bra?! Jag har varit med om så otroligt mycket i mitt liv. Något som präglat mig och format mig till den jag är idag. Jag har mått dåligt, har haft ett helvete i så många år. Jag har valt att använda mina erfarenheter och göra något positivt av det. Livet är för kort för att gräva ner sig. Jag fokuserar på dem viktiga sakerna här i livet . De saker som får mig att må bra.
Min familj är det absolut viktigaste för mig. Meningen med livet.....Jag har dock inte tid för mig själv eller gör något enbart för min skull. Jag har inte det behovet just nu. Men självklart kommer jag den dagen det känns nödvändigt vara lite egoistisk och unna mig något som enbart är för min egen skull.

Rekryteringen av assistenter går jättebra. Kommer bli så kanon. Bara sedan vi började med 8 timmars pass har allt blivit så mycket bättre. Umgås nog och träffar alla mina barn mer än vad många andra arbetande föräldrar har möjlighet till. Det är en lyx.

Den där marknaden får vi nog skippa. Benne är inte så sugen på det och vädret är lite trist. Förmedlingscentralen kanske!?