Det var längesedan jag var inne på yukis blogg.Yukis pappa uppdaterar allteftersom...lite i efterhand.Så otroligt gripande, fruktansvärt och kärleksfullt. En dag kommer vi att hamna i en luiknande situation. Jag våndas. Jag har försökt föreställa mig den dagen. Försökt förbereda mig.Men det är omöjligt. Det gör för ont.
Läste denna texten och grät floder. Ännu ett fantastiskt barn med en fantastisk familj som varit med om något tragiskt.Men det är inte det jag ser när jag läser. Jag uppfulls av den kärlek som texten utstrålar.
http://trisomi18yuki.wordpress.com/2010/09/22/yuki%e2%80%99s-journal-2010-09-22-sista-andetaget-%e2%80%a6/
1 kommentar:
Så vackert men så jobbigt att läsa. Vilken liten fin tös./ Annica!
Skicka en kommentar