Snart jul

Sååå mysigt med all snö ;-)
För att missförstånd(som vanligt) ska redas ut...iallafall en del. Är fullkomligt till  100 % nöjd med vårt assistansbolag så inte intresserad av fler mail från andra bolag.
Att jag ibland önskar att jag slapp assistansbolag och assistenter är för att vem sjutton om man fick välja vill vara beroende av så många andra som trots allt MÅSTE finnas i ens vardag DYGNET RUNT?????!!! Inte vi iallafall.
I fredags var vi först jätteglada då vi tyckte att vi hittat två guldkorn  bland de intervjuer vi hade då. Åååå äntligen tänkte vi är allt klart. Nu äntligen skulle vi vara hela arbetsgruppen. Meeeeeen....vi hade en sjukanmälan. Absolut inte assistentens fel men det gör ju inte att det är lättare för oss att det inte är hennes fel ....ingen kunde ta hennes pass vilket resulterade i att vi fick ta det passet oxå. Inte NÅGONS fel. Men faktum kvarstår att det absolut inte gör det lättare för oss för det.....
Så om inte det var nog så sade en av tjejerna upp sig. Hon hade fått ett jobb som passar henne bättre. Men även om vi önskar henne lycka till så är det i stunden inget som gör det lättare för oss....

Vi VILL inte ha det så här...vi VILL inte behöva vara beroende av andra. För det är ett otroligt stooooort arbete att få in nya människor i vårt liv. Inte bara för att alla är olika och för att vi behöver det. Utan för att alla förväntar sig saker av varandra som ingen egentligen kanske vill eller kan uppfylla. VI förväntar oss att alla gör ett bra med jobb för Wilda. Och det gör ju alla såklart...utifrån direktiv samt vad de anser vara det bästa för Wilda.Alla gör verkligen ett toppenjobb och vi skulle inte vilja byta ut någon av dem. Men för den sakens skull vill vi inte vara BEROENDE av dem.
Assistenterna förväntar sig en del från oss oxå...Inte bara att tala om för dem hur de ska sköta sitt arbete. De vill självklart få någon bekräftelse på att de dem gör är bra. Det är här en del av vårt problem i gruppen ligger.Missförstånd samt att "alla" känner sig osäkra. Detta innefattar oss föräldrar. Man får inte glömma att vi inte är arbetsgivare, vi är föräldrar. Vi lever i en situation som jag inte önskar någon annan. Inte bara allt kring Wilda utan OTROLIGT mycket kring hennes syskon som ingen heller borde behöva uppleva.
Detta är inget assistenterna vet och kan därför omöjligt förstå. Även här blir det missförstånd-När vi går igenom ett helvete förväntas vi ändå vara glada, le och visa uppskattning mot assistenterna. Självklart..inget konstigt att dem måste få känna det och det är något vi behöver jobba med. MEN det är verkligen inte alltid så lätt när man själv mår skit.........suck.
Vill ju såklart att alla ska må bra när dem kommer hit till sitt arbete. Vet bara inte hur jag ska kunna ge dem något när jag själv mår som jag gör.

Därför är alla tips välkomna. Vet att många som läser denna blogg själva har barn med olika funktionshinder och som har assistenter. Hur gör ni??????

I övrigt mår Wilda som en prinsessa. Trots en del kramper och apneèr i v så mår hon faktiskt bra. Är nöjd o hur mysig som helst. Hon äääälskar verkligen att mysa o kela. Bortskämd är hon oxå lilla busan. Inte får assistenterna(eller mamma o pappa) lägga ner henne i sängen alltför länge. Då blir hon inte glad ;-)
Snart är det då jul. Så otroligt mysigt och vi längtar verkligen. Har aldrig längtat så mycket som i år. Att få fira en jul då Wilda får vara med var en önska som vi aldrig trodde skulle slå in.
Det är nu man då kommer ihåg.Julafton är inte här ännu. Fortfarande kan det där hemska som en dag ska ske hända. Men snälla, Låt det inte hända nu innan jul.Låt familjen få det här minnet som vi alla så behöver. Fotografier, värme, kärlek och en massa mys. Kan det bli bättre???